M?rk hur v?r skugga
(C.M. Bellman)
Till gr?lmakar L?fberg i st?rbhuset vid Dantobommen, diktad vid graven
Dedicerad till Doktor Blad

Am           E7            Am                                      E7
M?rk hur v?r skugga, m?rk, Movitz, mon fr?re, inom ett m?rket sig slutar,
Am           E7       Am           Dm   Am        Dm       Am E7 Am
hur guld och purpur i skoveln, den d?r, byts till grus och kl   u       ...tar.
C                            G
Vinkar Charon fr?n sin brusande ?lv,
Am                 E7                 Am                         E
och tre g?nger sen d?dgr?varen sj?lv, mer du din druva ej kryster.
Am      E           Am            Dm   Am       Dm       Am  E7  Am
D?rf?r, Movitz, kom hj?lp mig och v?lv gravsten ?ver v?r sy     ...     ...ster!

Ack l?ngtansv?rda och bortskymda skjul under de susande grenar,
d?r tid och d?den en sk?nhet och ful till ett stoft f?renar!
Till dig aldrig avund s?kt n?gon stig;
lyckan, eljest uti flykten s? vig, aldrig kring grifterna ilar.
Ov?n d?r v?pnad, vad synes v?l dig, bryter fromt sina pilar.

Lillklockan kl?mtar till storklockans d?n, l?vad st?r kantorn i porten
och vid de skr?lande gossarnas b?n helgar denna orten.
V?gen opp till templets griftprydda stad
trampas mellan rosors gulnade blad, multnade plankor och b?rar;
till dess den l?nga och svartkl?dda rad djupt sig bugar med t?rar.

S? gick til vila, fr?n slagsm?l och bal, gr?lmakar L?fberg, din maka,
d?r, dit ?t gr?set l?nghalsig och smal du ?n glor tillbaka.
Hon fr?n Dantobommen skildes i dag
och med henne alla lustiga lag. Vem skall nu flaskan befalla?
Torstig var hon och uttorstig ?r jag; vi ? torstiga alla.