E (022100@1) A (x02220@1) EHan (022100@1)kom med mig n?r jag drog bort den v?ren, E (022100@1) A (x02220@1) Esom (022100@1)en hund f?ljde han mig t?tt i sp?ren. B (x2444x@1) E (022100@1) AJag (x02220@1)var glad ?t hans s?llskap n?r jag s?kte Guldets land, E (022100@1) B (x2444x@1) Emen (022100@1)Kristina, guldet blev till sand. Vi slet ont, ja, allt gott fick vi f?rsaka. Ofta gr?t han och bad: Ta mig tillbaka! Men jag v?grade alltid fast jag tvekade ibland. ?h, Kristina, guldet blev till sand A (x02220@1) B (x2444x@1) AHan, (x02220@1)som var min kamrat, B (x2444x@1) A (x02220@1) G#m (133111@4) Ehan (022100@1)trodde mitt ord, fast jag redan d? G#m (133111@4) C#m (x13321@4) G#ms?g, (133111@4)att l?ngs denna v?g A (x02220@1) E (022100@1) Bfanns (x2444x@1)knappast det jag ville n?. ?ver pr?rien kom vi till en ?ken. Vi gick vilse och b?rjade se sp?ken. Man g?r vatten som porlar, n?r ens huvud st?r i brand. ?h, Kristina, guldet blev till sand. Jag, som var hans kamrat, jag tog honom ?ver land och hav. ?kenvinden har h?ljt ett t?cke ?ver hans tysta grav. A (x02220@1) D (xx0232@1) AUr (x02220@1)en stinkande k?lla drack han vatten. A (x02220@1) D (xx0232@1) AHan (x02220@1)blev sjuk och gick bort fr?n mig den natten. E (022100@1) A (x02220@1) DN?r (xx0232@1)hans blick hade slocknat d? gled klockan ur hans hand A (x02220@1) E (022100@1) A (x02220@1) och Kristina guldet blev till sand. D (xx0232@1) A (x02220@1) E (022100@1) A?h, (x02220@1)Kristina, guldet blev till sand.