Våren i Backadalen                    Dan Berglund

   G          C        G       D7
1. Solen står het över älvens stränder
        G       C        D7         G
   våra garvade ansikten glänser av svett.
   D          D#          Em   Hm
   Backadalen sjunger för våra händer
       C         G         A7        D7
   och vi hälsar våren med klingande spett.
      C                  D7         G        Em
   Vi sätter oss ner och snackar på solvarma balkar.
          C          D7             G         D7
   Vi har öl från "Zyrenka", vi har tobak och snus
       G              C          G          D7
   och skjortorna dom fladdrar i vinden som svalkar
       G            C         D7        G
   och runt om står världen i bländande ljus.

   D7 Gm                          Cm       D7
a. Så tröstlöst har vi kämpat för vårt levebröd
     Cm         F       Bb            D7
   i mörker och kyla, i snålblåst och snö.
     Gm          Cm          Bb       F
   I byschvärmen satt vi och skämtade glatt
        Cm             Bb       D7       G    D7 G D7
   mens stjärnor brann ut i den frostiga natt.

2. Och det enda vi äger det är vår heder 
   som goda kamrater och rediga män.
   Visst skaffar vi oss ichias och styva leder
   men dona skall hålla i många år än.
   "Säg Olle du som gift dig och redan är bunden
   har du grubblat dig grå över skulder och lån
   så slå nu bort all oro och lev för stunden,
   berätta nu stolt om din nyfödde son."

b. Och "Lappen" du fladdrar och mår som en prins
   och minns små historier med hemtraktens qvinns.
   Men sträv är din röst av det bittra salt
   du svalde där hemma där människor svalt.

3. Men "Tjocke-Per" du skrävlar och skräder ej orden
   och säger att basen är dum som en get.
   När han blev född av morsan till denna jorden
   så kolla hon in en  och trodde hon sket.
   "Karl-Alfred" du snyter den rödsvullna krana´
   som ruttnat av brännvin och ensamma år
   men nu glömmer du din ensliga levnadsbana
   för sjömansbravader i ungdomens vår.

4. Och Backadalen sjunger den bultar och larmar
   den darrar, den suckar, den kvider och slår.
   Här har vi skördat stålet med knotiga armar
   och här har vi levt våra dagar och år.
   Och det är som om världen är bara vår egen
   tills vi plötsligt får syn på vår snokande boss
   och vi reser oss med möda och tvekan i stegen 
   och kisar mot solen som nyss sken för oss.