Am När nångång i februari ni har märkt att det har vari E tyst i stugan min en vecka eller två O när frosten virkat mönster på alla mina fönster Am och skorstensröken inte längre stiger blå Am Dm När min postlåda är full E Am och min moped har blåst omkull Am Bb och inte ens mitt brolyse är tänt Am Då finns det säkert nån son larmar C nån som kommer och förbarmar E Am sig för att ta reda på vad som har hänt När så tillslut denna person sen står och trampar där på bron så är det bara till att stiga in Min dörr har varit öppen jämnt o kanske är det det som skrämt alla dom som alltid mycket noga låser sin Nåväl stig på i alla fall för där i köket på en pall ligger det ett väntande kuvert som innehåller dekadente Leonard Larssons testamente o där har jag skrivit ungefär så här "Tror ni inte jag har fattat att det är åt mej ni skrattat när jag kört igenom byn på min moped Tror ni inte jag har anat hur ni varnat och förmanat era ungar för att skrämma dom att lämna mig ifred På affär och bönemöten har ni gnidit känselspröten och förfasat er över mitt usla liv o för var gång jag har förkättrats så har era liv förbättrats ty som allt annat är lyckan relativ Jag har farit runt på byggen o där har jag pantat ryggen så det ska ingen kunna skylla mig för lat men nog kan det väl va riktigt att det inte var så viktigt for mig jämt att hålla rent och ta mig tid att laga mat Jag drack hellre starka drycker och jag hade mina nycker och jag lukta kanske inte särskilt gott men att jag hade enkla vaner för att jag hade stora planer det är nånting som ni aldrig har förstått Närapå en kvarts miljon har jag lagt av från min pension så nu sicker jag till Spanien för gott Ja nu ska ni slippa se mig mina böcker tar jag med mej och mitt lösöre har redan Röda Korset fått men innan jag nu börjar resan vill jag överlämna nesan som ni gett mig i eran trygga vård Själv ska jag sitta i det fria o jag ska dricka min sangria o jag ska läsa lvar-Lo och Fridegård
