Intro:
F#m (244222@1)   F#m (244222@1)                 EJag (022100@1)satt h?romdagen och l?ste min tidning, 
   F#m (244222@1)        E (022100@1)  F#men (244222@1)dag som s? m?nga f?rut.
          F#m (244222@1)               EOch (022100@1)jag t?nkte p? alla dem dr?mmar man dr?mt, 
    F#m (244222@1)    E (022100@1)           F#msom (244222@1)en efter en har ta'tt slut.
    A (x02220@1)                    E (022100@1)	   
D? s?g jag en bild av en flicka, 
	  Bm (x24432@1)               Amed (x02220@1)en skadskjuten kr?ka i famn.
       A (x02220@1)          E (022100@1) 
Hon springer iv?g genom skogen,
    Bm (x24432@1)                        A (x02220@1)Es? (022100@1)fort som hon bara n?gonsin kan. 
      F#m (244222@1)                   EHon (022100@1)springer med fladdrande lockar,
       Bm (x24432@1)              A (x02220@1) E (022100@1)hon springer p? taniga ben.
	 F#m (244222@1)                  EOch (022100@1)hon b?nar och ber och hon hoppas och tror 
	 F#m (244222@1)      E (022100@1)   F#matt (244222@1)det inte skall vara f?rsent.

Vers 2:
Och flickan ?r liten och hennes h?r ?r s? ljust, 
och hennes kind ?r s? fl?mtande r?d.
Och kr?kan ?r klumpig och kraxande svart,
och om en stund ?r den alldeles d?d.
Men flickan hon springer f?r livet,
med en skadskjuten f?gel i famn. 
Hon springer mot trygghet och v?rme,
f?r det som ?r riktigt och sant.
Hon springer med tindrande ?gon,
hon springer p? taniga ben.
F?r hon vet att det ?r sant, det som pappa har sagt,
att finns det liv, ?r det aldrig f?rsent.

Vers 3:
Och jag b?rjade darra i v?nda och n?d,
jag skaka av r?dsla och skr?ck. 
F?r jag visste ju alldeles tydligt och klart,
att det var bilden av mig som jag sett.
F?r mitt hopp ?r en skadskjuten kr?ka,
och jag ?r ett springande barn,
som tror det finns n?'n som kan hj?lpa mig ?n,
som tror det finns n?'n som har svar.
Och jag springer med bultande hj?rta,
jag springer p? taniga ben.
Och jag b?nar och ber, fast jag egentligen vet,
att det redan ?r alldeles f?r sent.