R?varkungens ? (Ulf Dageby) [E] [G#m] [C#m] [A] [E] [G#m] [C#m] R?varkungen sa till mig vid s?ngen sent en natt: [C#m] [G#m] [C#m] [G#m] [B] "Du ligger ju d?r ensam! S?k din egen skatt" [A] [E] [C#m] [B] [A] "Men jag ?r ju s? liten och v?rlden ?r s? stor!" [E] [G#m] [C#m] [A] D? sa R?varkungen: [C#m] [B] [A] "Den ?r st?rre ?n du tror..." "Vad menar du med det?" sa jag under min tunga filt "Kan jag resa mig ur s?ngen och g?ra vad jag vill?" D? drog r?varkungen sitt l?nga skarpa sv?rd "Stig upp din lilla myra! och visa vad du ?r v?rd!" Och sv?rdet sken och blixtrade av silver och av guld R?varkungen skrattade: "Dig skall jag sl? omkull! Du dumma lilla slav, du snusar p? din b?dd Du ?r s? sn?ll och bl??gd och skr?ckslagen och r?dd" "Nu ska jag l?ra dig n?gonting som du har nytta av F?lj med mig p? en resa p? R?varkungens hav! D?r styr jag alla vindar och krossar alla skepp som v?gar styra motsols eller pr?var n?gra knep!" "Men sn?lle R?varkung" sa jag och t?nkte p? min mor "Jag kan v?l inte resa utan n?gra skor...?" D? h?gg han s?nder s?ngen i ett enda v?ldigt slag! "Min resa, den ?r skoningsl?s! Utan milda drag..." Ur spillrorna av s?ngen sm?g jag skamset fram H?r gavs ju inte n?gon pardon och ingen tryggad hamn R?varkungen vr?lade och skrattade och skrek: "Nu seglar vi p? v?gor av styrka och av svek!" Och hemska var de scener, som jag sen fick se V?r b?t gled genom blod och eld och ?ver v?l och ve Och mina ?gon var f?rsvarsl?sa, s? ljusa och s? bl? R?varkungen h?nlog: "Se och smaka p?...!" Vi hade kommit till en ? s? svart och s? kl?dd av sot D?r hade aldrig n?got tr?d n?gonsin slagit rot Jag s?g en skara m?nniskor, s? bleka och s? gr? R?varkungen h?nlog: "H?r kommer mina f?r...!" Och alla hade flaggor av murken terylene Dom hurrade och viftade, men bara m?nen sken Jag var nog lite r?dd p? R?varkungens strand Han viskade ur mungipan: "Jag har dom i min hand..." Och sedan fick jag se R?varkungens ? d?r ingen kunde leva och alla ville d? "Och f?glarna...?" sa jag tyst han b?rjade att le "D?r R?varkungen lever kan ingen flyga mer!" D?r hade man ett slags fabrik, som ville allas v?l Man tillverkade penningar ur m?nniskornas sj?l Den slet man ut ur kroppen med med hyrda b?dlars hj?lp R?varkungen g?spade: "D?, eller s?lj..." Och d?r satt alla gamla p? ett ensligt litet sk?r eller sattes ut i havet p? sin allra sista f?rd Och d?r s?g man m?nga unga p? hoppl?shetens strand Dom samlade p? sn?ckor, som f?ll ur deras hand Och ?ver hela ?n blixtrade hans sv?rd Skr?cken, den var delad, ingen mera v?rd Jag sa till R?varkungen: "H?r ?r s? m?rkt och kallt..." Han stampade i marken: "Min eld ?r mer ?n allt!" Han sa: "Jag samlar guld! och inget ont i det Min vilja ?r mitt sv?rd! och det kan alla se... Jag ger arbete ?t alla och om jag skulle d? d? b?rjar havet svalla och ?n g?r upp i r?k!" Han dansade och skrattade och lekte med sitt sv?rd "Nu hugger jag dig mitt itu! du dumma sn?lla v?rld! Vad ska ni g?ra utan mig och styrkan i min arm!? Utan mig s? vore ni en potta full av sand..." D? sm?g jag bort fr?n stranden i m?nens silversken Jag sm?g fr?n R?varkungen och vinden tj?t och ven Jag hittade en b?t och lade ut fr?n land sakta drev jag ut fr?n R?varkungens strand Jag k?nde mig s? frusen, s? liten och s? r?dd Jag l?ngtade till ljuset, till v?rmen i min b?dd p? havets svarta yta, under m?nens sken fanns ingen annan m?nniska s? l?ngt jag kunde se Jag var den sista m?nniskan p? detta tomma hav d?r r?varvinden ven ?ver m?nga sj?m?ns grav Men n?r jag var som ensammast och allt var d?d och gr?t h?rdes plasket av en ?ra...! s?g jag skymten av en annan b?t...!
