Rvarkungens Chords by Nationalteatern Vi fortsätter spela rock´n´roll men vi håller på att dö (Ulf Dageby) Roffe och jag har ett band i ett garage A / E7 Gitarr och trummor A men ännu ingen bas A / E7 Ett helt kvarter hatar oss och vår rasande musik F#M / D / A / D Men när pappa Rock är ett med oss F#M / D ger vi fan i publik! A / D Vi har gjort en egen låt, som är motstridig och tvär Em / C / G / D Vi förstår den inte ens själva Em / C men det går ungefär så här: G / Am / A "Vi fortsätter spela rock'n'roll A / D men vi håller på att dö! A / D Vi fortsätter spela rock'n'roll A / D men vi håller på att dö!" A / D / A... Ibland när vi slutar spela i vårt garage blir det alldeles tyst det hörs dova ljud från stan... Det susar i rören och i min wah-wah-pedal Roffe säger: "play it cool..." och fingrar på sin cymbal Då kan vi plötsligt få för oss att vårt garage är en slags borg! Då måste vi spela vår låt igen för att dränka vår konstiga sorg... "Vi fortsätter spela rock'n'roll men vi håller på att dö! Vi fortsätter spela rock'n'roll men vi håller på att dö!" Nu har vi börjat sova över i vårt garage Och vi ser inte nån skillnad på natt eller dag Dom har blivit mycket högre nu alla dova ljud från stan... Vi kan höra tydligt hur tänder krossas mot en trottoar...! Det kommer stenar genom väggen!! och ormar under vår dörr Förstärkaren skenar på maxvolym! och inget är som förr som förr... "Vi fortsätter spela rock'n'roll A / D men vi håller på att dö! A / D Vi fortsätter spela rock'n'roll A / D men vi håller på att dö! A / D Vi fortsätter spela rock'n'roll H / E men vi håller på att dö! H / E Vi fortsätter spela rock'n'roll A / D men vi håller på att dö!" A / D Solo: A / D / A / D / A / D / A / D / H / E / H / E/ A / D / A / A Coda: D / A / H / F#m / D / A / G / D Sent en lördag kväll (Ulf Dageby) Intro: Am / G / Am / F / E7 Vi satt en kväll och pratade Am / F / E7 Greven, Plast och jag Dm / E7 / Am Vi grundade med groggen Am / F / E7 och hade det ganska bra Dm / E7 / Am Vi hade blivit gamla C / G nästan hundra år... Dm / E7 / Am Vi satt som vi alltid hade gjort C / G och följde gamla spår... Dm / E7 / Am Vi talade om Sverige, som är landet där vi bor där alla har det bra och ingen blir för stor... Men varje fredag kväll tjuter varulven i stan! Och han springer längs trottoaren och vädrar ut sitt hat... Greven lutar sig tillbaks och tänder en cigarett Han försöker få något sagt men det är inte så lätt... för han ser så onda bilder i en öken utan slut där ingen är tillsammans och hjälps åt att hitta ut "Dom kloka låser dörren..." säger Greven för sig själv "Dom kloka låser dörren och barnen skriker på hjälp... och varje sjuttiofemma, som en mänska dricker ur är en dröm om en bättre värld som han sedan pissar ut!" Nu blir Greven lätt extatisk, han står i sin fåtölj! Han spiller grogg åt alla håll men är ändå inte nöjd: "Det är ju vad vi alla vill, som super tills vi dör! Bygga nåt tillsammans som ingen jävel förstör!" Sen säckar Greven helt ihop, nu är han alltför full Han somnar som ett litet barn mitt i sin fåtölj Men vi andra sitter vakna och tänker på hanns dröm Den svävar som en stjärna mitt i vårt vardagsrum Den svävar som en stjärna mitt i vårt vardagsrum... Rövarkungens ö (Ulf Dageby) Rövarkungen sa till mig vid sängen sent en natt: E / G#m / C#m / A / E / G#m / C#m "Du ligger ju där ensam! Sök din egen skatt" C#m / G#m / C#m / G#m / H "Men jag är ju så liten och världen är så stor!" A / E / C#m / H / A Då sa Rövarkungen: E / G#m / C#m / A "Den är större än du tror..." C#m / H / A "Vad menar du med det?" sa jag under min tunga filt "Kan jag resa mig ur sängen och göra vad jag vill?" Då drog rövarkungen sitt långa skarpa svärd "Stig upp din lilla myra! och visa vad du är värd!" Och svärdet sken och blixtrade av silver och av guld Rövarkungen skrattade: "Dig skall jag slå omkull! Du dumma lilla slav, du snusar på din bädd Du är så snäll och blåögd och skräckslagen och rädd" "Nu ska jag lära dig någonting som du har nytta av Följ med mig på en resa på Rövarkungens hav! Där styr jag alla vindar och krossar alla skepp som vågar styra motsols eller prövar några knep!" "Men snälle Rövarkung" sa jag och tänkte på min mor "Jag kan väl inte resa utan några skor...?" Då högg han sönder sängen i ett enda väldigt slag! "Min resa, den är skoningslös! Utan milda drag..." Ur spillrorna av sängen smög jag skamset fram Här gavs ju inte någon pardon och ingen tryggad hamn Rövarkungen vrålade och skrattade och skrek: "Nu seglar vi på vågor av styrka och av svek!" Och hemska var de scener, som jag sen fick se Vår båt gled genom blod och eld och över väl och ve Och mina ögon var försvarslösa, så ljusa och så blå Rövarkungen hånlog: "Se och smaka på...!" Vi hade kommit till en ö så svart och så klädd av sot Där hade aldrig något träd någonsin slagit rot Jag såg en skara människor, så bleka och så grå Rövarkungen hånlog: "Här kommer mina får...!" Och alla hade flaggor av murken terylene Dom hurrade och viftade, men bara månen sken Jag var nog lite rädd på Rövarkungens strand Han viskade ur mungipan: "Jag har dom i min hand..." Och sedan fick jag se Rövarkungens ö där ingen kunde leva och alla ville dö "Och fåglarna...?" sa jag tyst han började att le "Där Rövarkungen lever kan ingen flyga mer!" Där hade man ett slags fabrik, som ville allas väl Man tillverkade penningar ur människornas själ Den slet man ut ur kroppen med med hyrda bödlars hjälp Rövarkungen gäspade: "Dö, eller sälj..." Och där satt alla gamla på ett ensligt litet skär eller sattes ut i havet på sin allra sista färd Och där såg man många unga på hopplöshetens strand Dom samlade på snäckor, som föll ur deras hand Och över hela ön blixtrade hans svärd Skräcken, den var delad, ingen mera värd Jag sa till Rövarkungen: "Här är så mörkt och kallt..." Han stampade i marken: "Min eld är mer än allt!" Han sa: "Jag samlar guld! och inget ont i det Min vilja är mitt svärd! och det kan alla se... Jag ger arbete åt alla och om jag skulle dö då börjar havet svalla och ön går upp i rök!" Han dansade och skrattade och lekte med sitt svärd "Nu hugger jag dig mitt itu! du dumma snälla värld! Vad ska ni göra utan mig och styrkan i min arm!? Utan mig så vore ni en potta full av sand..." Då smög jag bort från stranden i månens silversken Jag smög från Rövarkungen och vinden tjöt och ven Jag hittade en båt och lade ut från land sakta drev jag ut från Rövarkungens strand Jag kände mig så frusen, så liten och så rädd Jag längtade till ljuset, till värmen i min bädd på havets svarta yta, under månens sken fanns ingen annan människa så långt jag kunde se Jag var den sista människan på detta tomma hav där rövarvinden ven över många sjömäns grav Men när jag var som ensammast och allt var död och gråt hördes plasket av en åra...! såg jag skymten av en annan båt...! Söndag kväll (Ulf Dageby) Lena, häll i mera vin D / G i natt älskar vi varann och allt är bra Em / C / D Men Lena, vad gör vi med vårt liv D / G Snart så är det dag och vi blir en maskin D / C / G Snart så är det dag och vi blir en maskin D / C / G Snart skall solen stämpla in vår nya dag Måndag och jobb så vi får pengar kvar Men Lena, krama mig hårt Fabriken är så långt ifrån och kvällen är vår Fabriken är så långt ifrån och kvällen är vår Lena, kom dröm i min famn Em / Hm / D Dröm om nya tider Em när alla jobbar för varann Hm / D Lena, låts oss glömma vår skräck D / G och ligga tätt tillsammans D när lampan är släckt C / G och ligga tätt tillsammans D när lampan är släckt C / G Lena, häll i mera vin D / G i natt älskar vi varann och allt är bra Em / C / D Men Lena, vad gör vi med vårt liv D / G Snart så är det dag och vi blir en maskin D / C / G Snart så är det dag och vi blir en maskin D / C / G Våld på öppen gata (Ulf Dageby) Dom sa att jag slog D / A att jag slog och slog och slog E Dom sa att jag sparkat mot huvudet A på nån som dog A Jag minns ingenting D men jag tror det var lördag kväll D / A Jag mindes ingenting E när jag vaknade upp i en cell D / A Igår var det fredag, då var det som vanligt fest A / D Sen var det lördag på krog och jag söp som en häst A / D Det var en tjej på gång A men det gick som det brukar gå A / F#m / C#m Hon blev sne och stack D när jag blev så full E att jag knappast kunde gå... F#m / E / F#m / E Och plötsligt bara jag sjönk i ett bottenlöst hål Det var svart och svindlande ensamt och luktade stål Jag hörde kraset av glassom i en dröm Det var nån som skrek men vad hände sen på gatan har jag glömt Dom sa att jag slog och slog och slog... Min kompis sa att jag blev som ett fångat djur som hugger mot allt bakom gallret i sin bur att jag slogs mot hela världen för mitt liv att jag bara sprang ut och hoppade på nån som gick förbi Nu sitter jag här och tänker hit och dit Hur kan det va att man fyller sig så med sprit? Och livet kan va som en måndag utan slut Man sitter i fällan går runt i en hjul och hittar inte ut... Men nu har jag satt min sista rova i ån Och en mördare får väl sota några år... Så nu kan jag bekänna en dröm om en annan planet där ingen är kung och där jag är något värd i största blygsamhet... Dom sa att jag slog D / A att jag slog och slog och slog E Dom sa att jag sparkat mot huvudet A på nån som dog A Jag minns ingenting D men jag tror det var lördag kväll D / A Jag mindes ingenting E när jag vaknade upp i en cell D / A Stranden (Ulf Dageby) Intro och mellan spel: Em / H7 / F / C / Am / H / E / Am / G Jag såg ett öde fält Em / F# Jag såg en öde strand C / D Kände luften lukta snö Hm7 / E och torr och dammig sand Am7 / D Jag såg en horisont C#m7 / F# jag såg klippor av granit Hm7 / E en himmel blå och tom Am7 / D en sol så kall och vit C / D Jag visste knappast alls Em / F# hur jag kommit dit C / D Det var som alltings början G / Am7 och ett sjöfågelsskri... Hsus4 / H Jag såg två änglar i slagsmål i en lerig grop Blod på deras vingar lera och sot Jag såg två mäniskor i en grotta stirra mot det blå tryckta till varandra darrande och små insvepta mot kylan i en röd och solkig filt Jag såg en skugga sänka sig mot klippan strax intill... Jag såg en eld på stranden Jag kände vedens doft Jag såg hur träet lyftes och förvandlades till stoft Vid elden satt en gammal man han satt och stekte fisk jag gick och gick så nära kändes ingen risk han lyfte på hatten hans hår var grått och vitt vid hans fötter låg tre barn och sov så tryggt på en filt Han bjöd mig plats vid elden utan några ord Barnen sov och snusade i bädden på vår jord Han la ett trä på elden och flammor steg mot skyn Och lågornas dans blev en egendomlig syn Dom susade och viskade och fick ett eget liv Det var som alltings början och ett sjöfågelsskri... Jag såg ett blommigt fält med människor i dans Jag såg ett stormigt hav och en riddare med lans Jag såg lekande barn trygga på en äng Jag såg vajande sädesfält i hällande regn Och gubben skrev i sanden med en pinne bränd av sot Och en fågel i flykten kan nog tyda hans ord: "Där det finns jord skall vi plöja den tillsammans Där det finns bröd skall vi äta det tillsammans Där det finns pengar skall det vara allas egendom Där skall jämlikhet råda Där fryser ingen och ingen hungrar"
