R�varkungens � (Ulf Dageby) [E] [G#m] [C#m] [A] [E] [G#m] [C#m] R�varkungen sa till mig vid s�ngen sent en natt: [C#m] [G#m] [C#m] [G#m] [B] "Du ligger ju d�r ensam! S�k din egen skatt" [A] [E] [C#m] [B] [A] "Men jag �r ju s� liten och v�rlden �r s� stor!" [E] [G#m] [C#m] [A] D� sa R�varkungen: [C#m] [B] [A] "Den �r st�rre �n du tror..." "Vad menar du med det?" sa jag under min tunga filt "Kan jag resa mig ur s�ngen och g�ra vad jag vill?" D� drog r�varkungen sitt l�nga skarpa sv�rd "Stig upp din lilla myra! och visa vad du �r v�rd!" Och sv�rdet sken och blixtrade av silver och av guld R�varkungen skrattade: "Dig skall jag sl� omkull! Du dumma lilla slav, du snusar p� din b�dd Du �r s� sn�ll och bl��gd och skr�ckslagen och r�dd" "Nu ska jag l�ra dig n�gonting som du har nytta av F�lj med mig p� en resa p� R�varkungens hav! D�r styr jag alla vindar och krossar alla skepp som v�gar styra motsols eller pr�var n�gra knep!" "Men sn�lle R�varkung" sa jag och t�nkte p� min mor "Jag kan v�l inte resa utan n�gra skor...?" D� h�gg han s�nder s�ngen i ett enda v�ldigt slag! "Min resa, den �r skoningsl�s! Utan milda drag..." Ur spillrorna av s�ngen sm�g jag skamset fram H�r gavs ju inte n�gon pardon och ingen tryggad hamn R�varkungen vr�lade och skrattade och skrek: "Nu seglar vi p� v�gor av styrka och av svek!" Och hemska var de scener, som jag sen fick se V�r b�t gled genom blod och eld och �ver v�l och ve Och mina �gon var f�rsvarsl�sa, s� ljusa och s� bl� R�varkungen h�nlog: "Se och smaka p�...!" Vi hade kommit till en � s� svart och s� kl�dd av sot D�r hade aldrig n�got tr�d n�gonsin slagit rot Jag s�g en skara m�nniskor, s� bleka och s� gr� R�varkungen h�nlog: "H�r kommer mina f�r...!" Och alla hade flaggor av murken terylene Dom hurrade och viftade, men bara m�nen sken Jag var nog lite r�dd p� R�varkungens strand Han viskade ur mungipan: "Jag har dom i min hand..." Och sedan fick jag se R�varkungens � d�r ingen kunde leva och alla ville d� "Och f�glarna...?" sa jag tyst han b�rjade att le "D�r R�varkungen lever kan ingen flyga mer!" D�r hade man ett slags fabrik, som ville allas v�l Man tillverkade penningar ur m�nniskornas sj�l Den slet man ut ur kroppen med med hyrda b�dlars hj�lp R�varkungen g�spade: "D�, eller s�lj..." Och d�r satt alla gamla p� ett ensligt litet sk�r eller sattes ut i havet p� sin allra sista f�rd Och d�r s�g man m�nga unga p� hoppl�shetens strand Dom samlade p� sn�ckor, som f�ll ur deras hand Och �ver hela �n blixtrade hans sv�rd Skr�cken, den var delad, ingen mera v�rd Jag sa till R�varkungen: "H�r �r s� m�rkt och kallt..." Han stampade i marken: "Min eld �r mer �n allt!" Han sa: "Jag samlar guld! och inget ont i det Min vilja �r mitt sv�rd! och det kan alla se... Jag ger arbete �t alla och om jag skulle d� d� b�rjar havet svalla och �n g�r upp i r�k!" Han dansade och skrattade och lekte med sitt sv�rd "Nu hugger jag dig mitt itu! du dumma sn�lla v�rld! Vad ska ni g�ra utan mig och styrkan i min arm!? Utan mig s� vore ni en potta full av sand..." D� sm�g jag bort fr�n stranden i m�nens silversken Jag sm�g fr�n R�varkungen och vinden tj�t och ven Jag hittade en b�t och lade ut fr�n land sakta drev jag ut fr�n R�varkungens strand Jag k�nde mig s� frusen, s� liten och s� r�dd Jag l�ngtade till ljuset, till v�rmen i min b�dd p� havets svarta yta, under m�nens sken fanns ingen annan m�nniska s� l�ngt jag kunde se Jag var den sista m�nniskan p� detta tomma hav d�r r�varvinden ven �ver m�nga sj�m�ns grav Men n�r jag var som ensammast och allt var d�d och gr�t h�rdes plasket av en �ra...! s�g jag skymten av en annan b�t...!
