{t: Grimasch om morgonen} {st: Cornelis Vreeswijk} Nu f[Dm]aller dagg och nu st[C]iger s[F]ol men d[Gm]et kan du inte h[A7]?r[Dm]a. Du l[Bb]igger utan bl[C]us och kj[F]ol med l[Gm]?pparna mot mitt [A7]?ra. T[Dm]ala nu allvar, ber d[C7]u best[F]?mt, du skr[Gm]attar visor och sj[C]unger sk[F]?mt. Du k[Bb]an, men vill inte g[C]?r[F]a en s[Gm]?ng om lyckan den sk[A7]?r[Dm]a. Nu st[Dm]iger sol och nu f[C]aller d[F]agg f?r f[Gm]attigt folk och f?r r[A7]ik[Dm]a. Men l[Bb]yckan har en f?rg[C]iftad t[F]agg som m[Gm]an b?r noga undv[A7]ika. H[Dm]on stannar g?rna i n[C7]?gra d[F]a'r men n[Gm]?r du vill h?lla h[C]enne kv[F]ar blir h[Bb]ennes ?gon isk[C]all[F]a och d[Gm]u blir bitter som g[A7]all[Dm]a. S? faller daggen f?rutan ljud och gr?s och blader blir v?ta. Och varje morgon st?r solen brud fast inga brudpsalmer l?ta. Ann-Katarin, du skall veta att det finns en lycka som d?r av skratt. Men den vill smekas om natten och den ?r stilla som vatten. Stig upp ur s?ngen, Ann-Katarin, och lyssna p? n?got viktigt. Det finns ett s?rskilt slags ?delt vin som man b?r njuta f?rsiktigt. F?r om man dricker det utan sans f?rlorar det all sin forna glans och du f?r kvar en tom flaska och bittra t?rar och aska.