En rätt rolig liten visa som jag brukar köra lite då och för mig själv. Mest lagt upp
den för att själv kunna komma på text. Inte van att skriva så här, så är det någon som
försöker följa detta, ber jag om ursäkt för att det kunde gjorts tydlgare. Men enkel och 
okomplicerad, går att spela på lite olika sätt. Men ackordföljden är

 A E D E7
 A E D E7
 D A D E7 A

 A                  E               D
I dag är det skönt, fint överallt, och lagom grönt och



E7                A               E
lite kallt  Och vinden blåser i nord-väst           I



D                 E7               D
hagen  står en  skruttig häst  Ja allting skulle va'


A                D     E7        A
kul,        ifall jag inte var så ful




För öronen är röda,
står rakt ut
och näsan pekar uppåt som en strut
Och fräknar har jag minst en miljon
och kinder som en kalikon.
Jag liknar faktiskt mest av allt en get,
men mamma säger att jag är
det sötaste hon vet.


För ögonen är små
och skumma
magen som en bongotrumma,
håret som en
risig kvast.
Och jag svajar som en mast.
Jag lovar att jag är
det fulaste som finns,
fast mamma kallar mej
sin lille prins



För fötterna är små
men tårna långa
och tänder har jag
alldeles för många.
Och ögonbrynen
står på snedden,
men munnen går
på andra ledden.
Ja, jag ser ut så in i norden
och ändå, tänk,
är jag bäst på jorden!