A                              D 
Han var en fattig rallare i Sveriges l?nga land
       B7                       A
som baxat sten burit r?ls och schaktat grus och sand
som sovit i baracker i Kiruna och Sveg.
Som ?lskades och hatades ty stormig var hans v?g.
Johan Alfred Johansson det var hans stolta namn
och aldrig ska det gl?mmas fr?n Sveg till Simrishamn.

I r?k och damm han br?t sig fram med sl?gga och med spett
och p? hans str?t blev marken v?t av t?rar blod och svett.
Och m?ngen fager t?rna som hans sl?t uti sin famn.
Hon tappade f?rnuft och sans och viskade hans namn
Johan Alfred Johansson, du ?r en h?rlig man 
du g?r precis rakt som du vill och j?sses vad du kan!

Han handskades med kort och sprit, med krut och dynamit
? s?p och slogs och jobbade med samma sega flit.
N?r knivar bl?nkte vasst och kallt och vasst i m?nens bleka sken
d? stod han lugnt, hans slag f?ll tungt var g?ng som smockan ven
Ty Johan Aalfred Johansson han var en modig man 
? den som inte stannade han flydde och f?rsvann.

I Narvik ? i Boden, Vilhelmina, ?stersund i Orsa, Sveg, Hede, Bolln?s,
Ljusdalulsta, Hagalund ber?ttas det i byggderna om allt vad han har gjort
Med hacka ? med spade, ? med flasker och med kort 
? m?ngen gammal flamma g?r och dr?mmer ?n idag
om JAJ och om hans rallarlag.

Men nu s? ?r han borta ifr?n slagsm?l ? fr?n knog
Han h?ngde sig i v?ras i en tall i ?rsta skog
Han gick sin v?g fr?n gickt och verk fr?n 
fr?n fattigdom och n?d
f?r JAJ var det kanske en naturlig d?d. 

Men aldrig ska man gl?mma uti Sveg ? Nyn?shamn 
att JAJ det var hans stolta namn.