D A G Bm 
G? F#m G A D 

D Bm G A D
D Bm/A G A G A D



Du liv, vad du ?nd? ?r ensamt armt,
mot den dr?m vi dr?mde om dig!
Och dock ha vi ?lskande ?rligt och varmt
s?tt rosor vid villande stig. 

S?tt rosor, s?tt med v?r b?ste v?n,
att vattnas av dalarnas dagg -
men gingo en h?stdag den v?gen igen
och bl?dde av n?sslor och tagg. 

Du liv, vad du ?nd? ?r ensamt l?ngt,
n?r du v?xer i skuggans ljus!
N?r knopparna torka och hava det tr?ngt
bland kullar av soll?st grus. 

Du sjunger oss s?nger att sorg ?r kort,
l?tsar tr?sta n?r sol g?r ner -
men hav dina visors buller bort,
jag orkar ej h?ra dem mer! 

H?r somnar en man fr?n sitt eget ve,
h?r slutar ett djur sin strid -
du liv, det var allt du hade att ge
och detta ?r d?dens frid.