[Am7][D7] [G]
Som bl?gr? d[G]yning bohusbergen r[C]ullar
i ?dsligt m[Cdim]ajest[D7]?t mot havets r[G]and.
Men mellan dess kala urtidsk[C]ullar
?r b?rdig j[Am7]ord och g[D7]ammalt bondel[G]and.

Dit tr[G7]?nger Sk[C]agerack [D7] med bl?a k[G]ilar,
och str[Em7]ida str[A7]?mmar klara som krist[D]all. [D7]
Och lummig l[G]?vlund st?r med bj?rk och p[C]ilar
och ask och e[Cdim]k vid l[D7]adug?rd och st[G]all.

Kom, R?nnerdahl till ?ng?n nu om v?ren!
nu h?ckar ejder, gravand, m?s och trut.
I vildrosbuskarana och bj?rnb?rssn?ren
har finkarna och mesarna tittut.

P? sl?nens taggiga och svarta grenar
syns inga gr?na blad, med knopp och blom,
som breder ?ver gr?a g?rdsg?rdsstenar
ett p?rlstr?tt flor av sn?vit rikedom.

Kom ut och lufta vinterd?vna tankar,
p? stigar vindlande i berg och myr,
d?r vinden bl?ser in fr?n Doggers Bankar
med doft av t?ng och salt pch ?ventyr.

Och kom till L?ngevik, till sj?kaptenen,
herr Johansson, som, m?tt p? havets skum,
nu v?rdar ?ppeltr?den och syrenen,
och ?rtag?rden kring sitt Tustculum.

Ja kom och se v?rt Bohusl?n om v?ren,
du R?nnerdahl, som ?ger blick f?r f?rg.
H?r g?r p? vinr?d ?ng desvarta f?ren,
och rosa skyar ?ver druvbl? berg.

H?r svallar myllan lilabrun kring plogen,
n?r Anders pl?jer med sin norska h?st.
Och skutor med kinesiskt vitt om bogen
p? golfstr?msgr?na svall styr mot norv?st.

Kom ut till oss! H?r k?rnar Hulda sm?ret,
och legornsh?nsen v?rper ?gg var dag.
H?r blir du frisk till h?lsan och hum?ret,
h?r trivs du, R?nnerdahl, det lovar jag!

H?r bygger Anders b?tar och fioler,
h?r kan du fiska torsk och spela vals,
och tjusa oss med kullrande trioler
ur Anders felor och din egen hals.

Kom ut till str?nderna, de ?dsligt sk?na,
med sl?n och hagtorn, b?jda djupt av storm,
med gamla b?tvrak som har multnat gr?na,
men ?n, i brustna skrov, b?r v?gens form.

D?r mellan hav och land, p? sand som skrider,
p? t?ng som gungar, kan du ensam g?,
och leva i de l?ngst f?rflydda tider,
och i ditt sl?ktes framtid likas