En rätt rolig liten visa som jag brukar köra lite då och för mig själv. Mest lagt upp den för att själv kunna komma på text. Inte van att skriva så här, så är det någon som försöker följa detta, ber jag om ursäkt för att det kunde gjorts tydlgare. Men enkel och okomplicerad, går att spela på lite olika sätt. Men ackordföljden är A E D E7 A E D E7 D A D E7 A A E D I dag är det skönt, fint överallt, och lagom grönt och E7 A E lite kallt Och vinden blåser i nord-väst I D E7 D hagen står en skruttig häst Ja allting skulle va' A D E7 A kul, ifall jag inte var så ful För öronen är röda, står rakt ut och näsan pekar uppåt som en strut Och fräknar har jag minst en miljon och kinder som en kalikon. Jag liknar faktiskt mest av allt en get, men mamma säger att jag är det sötaste hon vet. För ögonen är små och skumma magen som en bongotrumma, håret som en risig kvast. Och jag svajar som en mast. Jag lovar att jag är det fulaste som finns, fast mamma kallar mej sin lille prins För fötterna är små men tårna långa och tänder har jag alldeles för många. Och ögonbrynen står på snedden, men munnen går på andra ledden. Ja, jag ser ut så in i norden och ändå, tänk, är jag bäst på jorden!
