E (022100@1)         A (x02220@1)              EHan (022100@1)kom med mig n?r jag drog bort den v?ren,
       E (022100@1)         A (x02220@1)            Esom (022100@1)en hund f?ljde han mig t?tt i sp?ren.
        B (x2444x@1)          E (022100@1)              AJag (x02220@1)var glad ?t hans s?llskap n?r jag s?kte Guldets land,
      E (022100@1)     B (x2444x@1)              Emen (022100@1)Kristina, guldet blev till sand.

Vi slet ont, ja, allt gott fick vi f?rsaka.
Ofta gr?t han och bad: Ta mig tillbaka!
Men jag v?grade alltid fast jag tvekade ibland.
?h, Kristina, guldet blev till sand

A (x02220@1)      B (x2444x@1)     AHan, (x02220@1)som var min kamrat,
    B (x2444x@1)         A (x02220@1)           G#m (133111@4) Ehan (022100@1)trodde mitt ord, fast jag redan d?
G#m (133111@4)    C#m (x13321@4)       G#ms?g, (133111@4)att l?ngs denna v?g
      A (x02220@1)              E (022100@1)    Bfanns (x2444x@1)knappast det jag ville n?.


?ver pr?rien kom vi till en ?ken.
Vi gick vilse och b?rjade se sp?ken.
Man g?r vatten som porlar, n?r ens huvud st?r i brand.
?h, Kristina, guldet blev till sand.

Jag, som var hans kamrat,
jag tog honom ?ver land och hav.
?kenvinden har h?ljt
ett t?cke ?ver hans tysta grav.

      A (x02220@1)       D (xx0232@1)             AUr (x02220@1)en stinkande k?lla drack han vatten.
         A (x02220@1)           D (xx0232@1)               AHan (x02220@1)blev sjuk och gick bort fr?n mig den natten.
         E (022100@1)        A (x02220@1)              DN?r (xx0232@1)hans blick hade slocknat d? gled klockan ur hans hand
     A (x02220@1)     E (022100@1)              A (x02220@1)          
och Kristina guldet blev till sand.
D (xx0232@1) A (x02220@1)       E (022100@1)              A?h, (x02220@1)Kristina, guldet blev till sand.